Christer Nylander

Arbetsmarknaden måste öppnas för fler

2012-02-24T08:29:00.000+01:00

Ekot rapporterar idag om att fler står långt från arbetsmarknaden. Jag har ännu inte närmare granskat siffrorna, men tror ändå att det finnas anledning att ta den här sortens indiktationer på mycket stort allvar.

Huvudinriktning i Sveriges strategi för framgång i den globaliserade världen måste vara att satsa på kunskap. Vi behöver fler kunskapsintensiva jobb.

Men parallellt med att upprepa detta mantra måste vi påminna oss själva om att vi också kommer att behöva fler lågproduktiva jobb för att fler ska få chans att försörja sig själv, känna arbetsplatsgemenskap och bidra till det gemensamma.

En sådan arbetsmarknadspolitik innebär ökad lönespridning. Förmodligen också sänkta ingångslöner, sänkta skatter och i vissa fall subventioner.

Det är viktigt att arbetsmarknaden fungerar för alla. Lika viktigt är det att den som påbörjar sin arbetsmarknadskarriär i låglönejobb har stora och återkommande chanser att omskola sig och avancera till mer välbetalda jobb. Den sociala mobiliteten måste öka.

Programkommittén bildar fördjupningsgrupper

2012-02-22T08:27:00.000+01:00

Att skriva ett nytt liberalt partiprogram är ett mastigt jobb. Man ska tolka det liberala idéarvet, bevaka omvärlden, försöka se trender i utvecklingen och formulera ett politiskt uppdrag.

Folkpartiets programkommitté har nu beslutat sig för att fördjupa analysen på några särskilt viktiga områden. Därför har ett antal interna fördjupningsgrupper tillsatts. Dessa är:

* Miljö och klimat (leds av Karin Karlsbro)

* Jobb, tillväxt och företagande (leds av Mats Persson)

* Skyddsnät och välfärd (leds av Anna Starbrink)

* Integration (leds av Lennart Nordfors)

* Utrikespolitik för frihet och demokrati (leds av Fredrik Malm)

Nej vi har inte glömt bort skolan. Inte heller kulturen, mediepolitiken, demokratin etc. Men på dessa fem områden ser vi behov av att gräva lite djupare och formulera ett nytt offensivt uppdrag för Folkpartiet liberalerna.

Välkommen att bidra!

Cn

Jobb i globaliserad ekonomi

2012-02-19T10:37:00.000+01:00

Hur ska Sverige klara den globala ekonomiska konkurrensen och hur måste arbetsmarknaden förändras för att fler ska få jobb? Det var ett par av de frågor Folkpartiets programkommitté diskuterade vid sitt första möte.

Den PM vi hade till underlag för diskussionen finns nu i förkortad form publicerad här.

Cn

Miljö och ekonomi

2012-02-14T17:41:00.000+01:00

I morgon har Folkpartiets programkommitté sitt första fysiska möte. På ärendelistan finns dels en diskussion om miljöutmaningar, dels en diskussion om globaliseringens ekonomiska sida. Två ämnen som jag bedömer att vi kommer att återvända till flera gånger under arbetet.

Cn

Social mobilitet

2012-02-05T17:02:00.002+01:00

I morgon möts Folkpartiets partiledning. Jag ska då inleda en diskussion om partiprogramarbetets inriktning. Det blir så klart några ord om frihet, tolerans, dynamik och ansvarstagande.

Men jag tänkte också ägna lite tid åt social mobilitet - ett begrepp som inte används så ofta i den svenska politiska debatten, men som jag tycker är viktigt för liberaler. Social mobilitet handlar om människors möjligheter att lyfta sig ur sina omständigheter. I ett stelt, konserverande samhälle finns få möjligheter för klassresor. Skomakarens barn stannar vid pappas läst.

I ett liberalt samhälle finns däremot goda möjligheter att klättra på samhällsstegen, oavsett vilka sociala omständigheter man föds i.

Vilket perspektiv man väljer i socialpolitiken (i vid mening) får effekter. Det är till exempel skillnad på när socialdemokrater pratar om barnfattigdom och när Ohlin pratade om "de förnärvarande fattiga grupperna". Ohlin hade ett dynamiskt perspektiv som handlar om att lyfta människor. Socialdemokrater och konservativa har ofta ett "tyck synd om"-perspektiv som riskerar permanenta problem.

Valet av perspektiv får effekt både på vilka verktyg man använder och vilka möjligheter som skapas för individen.

Cn

Bra med öppen process!

2012-02-01T08:19:00.002+01:00

Per Ankersjö, som är ordförande i Centerpartiets idépolitiska arbetsgrupp, skriver idag intressant om hur de valt att lägga upp sitt arbete. Jag delar analysen att många vill påverka politik utan att ha partibok och även om vi valt lite olika lösningar kommer också Folkpartiets väg fram till ett nytt partiprogram att vara en öppen process kantad av stora möjligheter att bidra och påverka.

Utan att slå på så stora trummor har Folkpartiets programkommitté hittills fått in nästan 3000 svar på en enkät om vilka som är de stora framtidsfrågorna och vilka utmaningar liberaler står inför. Oväntat många, några hundra av de svarande, anger att de inte är medlemmar i Folkpartiet utan liberalt sinnade människor utan partibok. Vi får också in många spontana mejl till partiprogram@folkpartiet.se.

Vi kommer naturligtvis att redovisa resultat av detta så småningom, men jag kan redan nu berätta att förutom de frågor Folkpartiet liberalerna oftast förknippas med, så finns det ett mycket starkt engagemang för företagande, miljö och klimat. Det finns anledning för kommittén att ägna dessa frågor lite extra mycket kraft.

Enkäten finns här. Välkommen att bidra!
Cn

EU, Davos och Thomas Mann

2012-01-27T17:55:00.001+01:00

Jag kom att tänka på Thomas Manns stora roman Bergtagen när jag hörde medierapporteringen från toppmötet i Davos idag. Jag var då på väg hem från en lunch med EU-kommissionär Cecilia Malmström.

Lunchsamtalet handlade om de stora utmaningar som vi nu står inför i Europa. Den aktuella europeiska debatten domineras naturligtvis av de ekonomiska problemen, men också på det område som Malmström har huvudansvaret för i kommissionen – asyl, arbetskraftsinvandring etc - prövas Europasamarbetet. Gemensam nämnare är bristen på ledarskap.

Det finns i dessa dagar många anledningar till att fundera över Europas framtid. Vår kontinent har ju bidragit med något av det allra bästa i mänsklighetens historia men också något av det allra värsta. Frågan är om vi lärt oss läxan eller om vi av isolationistiska eller populistiska skäl blundar för riskerna med ett Europa som tappar fart och kanske rent av går åt fel håll.

Ekonomiskt står Europa inför en kortsiktigt mycket tuff kris och en långsiktigt mycket tuff utmaning. Tyvärr ser det dystert ut. Det ledarskap som behövs är inte på plats. Högljudda inhemska opinioner gör medlemsstaternas ledare mycket tveksamma att ta ansvar för den gemensamma ekonomiska utvecklingen och för ansvarstagande gentemot omvärlden.

Vår relation till övriga Europa är en stor framtidsfråga för Sverige. Ska vi vara med fullt ut eller ska vi tillsammans med Tories i Storbritannien och populister i andra länder välja en mer EU-skeptisk linje? Vilket val vi gör spelar naturligtvis i sig stor roll för Sverige. Men jag tror man måste inse att oavsett vilken väg Sverige väljer så kommer Europas framtid att avgöra också vår. Ska vi då vara med på allvar och påverka eller ej? Ska vi driva på för att Europa ska vara en samarbetande världsdel som förknippas med öppenhet, dynamik, mänsklig rättigheter och klimatansvar, eller ska vi se på när det bli en splittrad kontinent där man möjligtvis mellanlandar för att tanka på vägen mellan Asien och USA?

I Bergtagen åker Hans Castorp till Berghof för att besöka sin kusin på ett lyxigt sanatorium uppe i bergen. Snart blir han själv också smittad av ”sjukdomen” och stannar i sju år.

Och nedanför berget närmar sig första världskriget…

En bild av svensk EU-opinion eller bristen på europeiskt ansvarstagande? Välj själv.

Programkommittén utsedd

2012-01-24T22:33:00.000+01:00

Här är gänget som ska ta fram Folkpartiets nya partiprogram:

Ordförande:
Christer Nylander, riksdagsledamot

Ledamöter:
Thomas af Bjur, hälso- och sjukvårdslandstingsråd
Adam Cwejman, förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet
Axel Darvik, teknolog
Ulrika Francke, verkställande direktör
Liselott Hagberg, vice talman
Lars Hultkrantz, professor i nationalekonomi
Jan Jönsson, skolledare
Karin Karlsbro, egen företagare
Fredrik Malm, riksdagsledamot
Frida Johansson Metso, partistyrelseledamot
Lennart Nordfors, fil. dr i statsvetenskap
Thomas Olofsson, gruppledare Folkpartiet Luleå
Marit Paulsen, Europaparlamentariker
Mats Persson, regionråd
Paula Röttorp, advokat
Jasenko Selimovic, statssekreterare
Anna Starbrink, landstingsråd
Maria Weimer, diplomat
Staffan Werme, kommunalråd
IngMarie Westh, sjuksköterska
Suzanne Åkerlund, kommunråd

cn

Studier utomlands

2012-01-22T18:50:00.000+01:00

Om Danmark ska klara den globala konkurrensen måste det bli mer naturligt med studier i utlandet, det sa den danska utbildningsministern Morten Österggard från liberala RV idag.

Ministern ska nu inleda samtal med universiteten om hur det ska bli mer attraktivt och mindre krångligt att plugga utomlands. Målet bör vara att alla studenter studerar utomlands ett år.

Det är en klok tanke. Att göra studier i utlandet naturligt stärker både studenternas och landets konkurrenskraft.

Just nu domineras den ekonomiska debatten i Europa av hur man får ordning på offentliga finanser och stabilitet kring euron. Det är väldigt viktigt, men man får inte glömma att det dynamiska perspektivet - att skapa goda villkor för de välståndsbildande krafterna - är en avgörande del av lösningen på såväl den kortsiktiga problematiken som den långsiktiga utmaningen.

Då är det centralt att studenter blir bättre förberedda för den globala konkurrensen.

Cn

Globala utmaningar i Bromölla

2012-01-17T08:54:00.001+01:00

Bromölla är en industritung kommun som tydligt känner av det globala konkurrenstrycket. Igår var jag där för att diskutera Folkpartiets partiprogram.

Det blir mycket tydligt i en stad som Bromölla (med många arbetstillfällen på Nymölla och Ifö) att Sverige behöver en skattereform som stärker landets konkurrensförmåga, men också att det finns behov av en mängd nya företag. De välståndsbildande krafterna måste värnas bättre än idag.

Cn

Foto: Anders Nicander

Lördagsdiskussion i Lund

2012-01-14T16:55:00.001+01:00

Idag har jag varit i Lund och pratat om Folkpartiets nya partiprogram. Det blev en mycket bred och bra diskussion, om ideologi och aktuell politik. En positiv start på den rundresa jag planerar i rollen som ordförande i programkommittén.

Det var för övrigt i Lund som Bertil Ohlin inledde sina högre studier (han fortsatte efter ett par år till Handels i Stockholm) och diskussionen kom att handla en hel del om hur Sverige ska klara den tuffa globala konkurrensen. Det är bra. Folkpartiet behöver fundera mer på hur resurser skapas i samhället. Vi måste bli minst lika duktiga på att värna de välståndsbildande krafterna som vi är på att föreslå nya offentliga utgifter.

En svår fråga vi möter handlar om ägandet av företag. Sverige har en tradition av att via skatteregler diskriminera enskilt och inhemskt ägande. Sådana system får effekt. Vi behöver bättre förutsättningar för ägande, kapitalbildning och företagande. Det är naturligtvis också ett märkligt dilemma att vår avreglering utnyttjas andra länders statliga företag.

Svenska konsumenter och det långsiktiga välståndet gynnas av öppenheten, så protektionism är inte svaret. Däremot behövs det kanske nya verktyg i (den europeiska) konkurrenspolitiken.

På måndag är det dags för Bromölla.

Några ord om kulturdebatten

2012-01-10T09:06:00.000+01:00

Året har inletts med en rejäl kulturdebatt efter Bengt Ohlssons intressanta artikel. Det är bra. Det behövs! Men jag tycker mig se en ganska vilsen borgerlighet i denna debatt.

Om man tycker att vänsterdominans i kulturlivet är ett problem, hur ser då problemet ut? Varför är det ett problem?

Om den borgerliga rösten i denna debatt driver tesen att borgerlig kultursyn innebär att endast det marknaden (eller privata filantroper) orkar bära ska få utrymme, så blir det väl tunt. Vänsterns kultursyn innebär nämligen inte enbart en generös offentlig finansiering. Det finns något mer som måste bemötas.Lars Anders Johansson skriver klokt om detta i Barometern.

Kanske är problemet att vi överhuvudtaget använder begreppet borgerlig och i det lägger in såväl liberalism som konservatism? Det finns nämligen en väsentlig skillnad mellan vilka slutsatser konservatism och liberalism leder till i synen på kulturpolitikens uppdrag.

Också inom den liberala familjen kan man komma till olika slutsatser. En kan vara just det marknadsfokus jag beskriver ovan. Ett sådant visades i några inlägg från Timbro för ett tag sedan, där man krävde radikalt minskade offentliga anslag till kultur.

En annan liberal inställning till kulturpolitik inspireras av att liberalism handlar om mer än fri marknad. En liberal syn på människan som låter sig smittas av Geijer, Almqvist och Mill. Som funderar på hur den enskilda människan får frihet att växa och vidga sin personlighet.

För en sådan, mer dynamisk och personlighetsinriktad liberalism, blir kulturen väsentlig. Då handlar politiken mer om att kulturen river gränser, visar det möjliga, bidrar till en dynamik i samhället där fler får möjlighet att växa. Då handlar kulturpolitiken också om bildning. Tanken att människan får mer makt över sitt liv om man förstår mer av världen och vad det är att vara människa.

Lars Gustafsson skrev 1980:

”Ända sedan Upplysningstidens filosofer, ända sedan trumpetstötarna i Beethovens Leonardouvertyrer har liberalsismen velat ha ett bestämt slags människa. Hurudan? Enkelt uttryckt: en sådan som växer. Utvecklar sina latenta möjligheter. Som är i stånd att erbjuda omvärlden överraskningar. Liberalismen vill alltså inte frihet i allmänhet, den vill en frihet som alltid kommer att te sig utmanande, friheten att växa.” (citerat ur Det liberala uppdraget av Anders Johnson)

Kanske var det så att vänstern vann kulturdebatten när andra glömde bildningsidealet? Vi kanske inte är offer för vänsterns hegemoni? Vi kanske själva bär ansvaret?

Risk för vänstersvängar

2012-01-07T10:26:00.000+01:00

I anslutning till att Vänsterpartiets kongress valde Jonas Sjöstedt till ny partiledare krävde man också att bemanningsföretag ska förbjudas. Skulle man bli förvånad om Håkan Juholt snart kontrar med krav på att återupprätta arbetsförmedlingsmonopolet? Inte så mycket i alla fall.

Oavsett om valet av Sjöstedt innebär att V går mot mitten eller att man blir radikalare i sin socialistiska samhällsanalys, är risken uppenbar att ökad nyfikenhet på V lockar socialdemokraterna till vänstersvängar. Också i Miljöpartiets ledning finns en förkärlek för enkla (vänster-)lösningar på komplicerade problem.

Jag ser en uppenbar risk för att ökad konkurrens mellan de rödgröna partierna leder till att samhällsdebatten rör sig vänsterut. Det vore mycket olyckligt. Särskilt om det också fick allianspartierna att anpassa sig. Globaliseringens utmaningar kräver snarare mer av dynamik och förbättrade villkor för de välståndsbildande krafterna.

För Folkpartiet är det viktigt att vi i arbetet med nytt partiprogram utgår ifrån vad verkligheten kräver, inte hur andra partier positionerar sig.

Bidra i programarbetet

2012-01-04T08:58:00.000+01:00

Det finns ganska många i Sverige som ser sig som liberaler. Några av dem röstar på Folkpartiet, men inte alla. När vi nu ska skriva nytt partiprogram kommer vi att på olika sätt bjuda in liberalt sinnade människor att bidra. Ett första steg är en enkät om framtidens utmaningar. Enkäten finns här.

Välkommen att bidra med dina tankar!

Cn

Några ord om valfrihet

2012-01-02T15:01:00.001+01:00

Vad händer med en åsna om man ställer den mellan två identiskt lika hötappar? Frågan formulerades på 1300-talet av den franske filosofen Jean Buridan. Han svarade själv att oförmågan att fatta beslut kommer att innebära att åsnan svälter ihjäl.

Timbro gav nyligen ut en ny samling av Isaiah Berlins essäer om frihet. Ett mycket välkommet initiativ. Berlin är inte alldeles enkel och enkelspårig, jag gillar hans resonerande stil. I en av essäerna påminner Berlin oss om just Buridans åsnor (som väl egentligen ursprungligen var hundar?).

Nu var det inte åsnors väl och ve som Buridan filosoferade kring utan människans villkor. Och slutsatsen blev att eftersom människan inte kan förväntas ha förmåga att välja, kommer hon att slitas sönder av sin obeslutsamhet.

Det är från Buridan vi fått bilden ”som en åsna mellan två hötappar”. Men i grunden handlar det alltså om att den enskilda människan måste överlåta de viktigare valen åt någon annan. Vilken denne andre ska vara har filosofer och maktmänniskor allt sedan dess funderat över och stridit om. Några har svarat Gud, andra har svarat arbetarklassens ledare, konservativa har hävdat att traditionen ska styra.

Liberaler har däremot hävdat att Buridan i stort sett hade fel. Människor kan och ska fatta de viktiga besluten i sina egna liv.

Men, även om frihet är liberalismens centrala idé, så inser liberaler att frihet ibland måste begränsas på vissa punkter. Det kan bero på att två friheter kolliderar eller att andra hänsyn måste tas. Bertil Ohlin slog i sin resonerande ton fast att:

Liberalismen ser med mer skepsis än socialism och konservatism på frihetsinskräningarnas berättigande. Liberalismen fäster större vikt vid friheten, varför den i tveksamma fall ”väljer friheten”. (Ohlin, Demokratin, Ekonomin och Friheten, Ekerlids 1999)

Jag tror att vi den närmaste tiden kommer att möta en alltmer intensiv debatt om valfrihet. Såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet mobiliserar. De gånger Juholt tillåts komma ut med ett politiskt budskap handlar det ofta om att begränsa valfriheten.

Det kan det vara klokt att minnas huvudfrågan. Men också att påminna sig om hur det var en gång. Läs till exempel Karin Svanborg-Sjövalls utmärkta bok Kentucky fried children (Timbro).

Tidigare partiprogram (FP)

2011-12-29T15:00:00.001+01:00

Inör arbetet med nytt partiprogram för Folkpartiet liberalerna har jag naturligtvis roat mig med att läsa äldre program. Det är inte mycket man behöver skämmas för. Visst färgas de av den historiska kontexten (tydligast i 1972 års program), men i grunden är det en hyfsat rak linje.

Efter partisprängningen samlades de liberala partierna på nytt 1934. Ett upprop, med bland annat Selma Lagerlöf som undertecknare, blev startskottet och man enades om ett program som i inledningen har dessa klassiska formuleringar:

Värnandet av den folkliga självstyrelsen är en huvuduppgift för partiet. Varje hot mot denna självstyrelse och varje tendens till diktatursträvanden måste avvisas, från vilket håll de än må komma. Frihet utan självsvåld, rättvisa utan godtycke och mannamån, kvinnans likställighet, samvets-, tanke-, yttrande- och föreningsfrihet skola värnas samtidigt som demokratiens oarter stävjas.

Tio år senare var det dags för förnyelse. Men linjen är rak:

Folkpartiet är ett demokratiskt parti, som vill värna de liberala grundsatserna om frihet, rättvisa och humanitet. Respekt för människovärdet och för den enskildes rätt skall prägla statens förhållande till individerna.

Även i 1962 års program slås frihet, rättvisa och humanitet fast som liberala grundsatser. Det är också ett mycket framtids- och teknikoptimistiskt program.

Vidare slår man fast att respekten för människovärdet och för den enskilde individens rätt skall prägla statens förhållande till medborgarna. Men liberalismen ställer inte bara krav på staten. Bertil Ohlin hävdade till exempel att individens krav på samhället innebär lika många krav på medborgarna. Liknande formuleringar finns i programmet. Partiet strävar efter ”frihet och ett rikare personligt liv. (…) Samhällsordningen skall därför så formas, att den tjänar utbildandet i frihet under ansvar av etiska normer, som blir vägledande för ett samvetsbestämt personligt handlande och som samtidigt bildar kärnan t i den enskildes rättsmedvetande”.

1972 års program präglades av tidsandan. Det inleds med en samhällsanalys, inte en definition av partiets grundvärderingar. Det är dessutom långt och detaljerat. Exempelvis krävs att ”avloppsreningsverken bör byggas ut med kapacitet för biologisk rening, närsaltreduktion och kvävereduktion.” Så detaljerade program får kort livstid, men det var också politiska skäl till att man tio år senare kände behov av att skriva ett helt nytt program. Det inleds med orden: ”Folkpartiet står för en liberal och frisinnad politik, grundad på frihet och rättvisa. Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt. Målet är hennes frihet”.

1990 års program inleds med konstaterandet att ”Varje människa är unik. Vi har alla vår speciella personlighet och våra bestämda drömmar om framtiden.”

Nu gällande program inleds på liknande sätt:

Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt. Målet är hennes frihet och livschanser.

Det är vackert!

Nytt partiprogram (FP)

2011-12-28T13:18:00.001+01:00

Idag offentliggörs att Folkpartiet liberalernas ledning beslutat att jag ska leda arbetet med ett nytt partiprogram. Det är naturligtvis enormt roligt, men också en väldig utmaning.

Uppdraget är att formulera en liberal agenda i en tid som alltmer präglas av globaliseringens utmaningar. Vi kommer att ha en mycket öppen process. Det finns många liberaler i Sverige och de ska få stora möjligheter att bidra i arbetet.

För ett par decennier sedan fanns en känsla av att liberalismen segrat och att vi närmade oss historiens slut. Så blev det inte. Det är inte svårt att se hur liberala värderingar nu utmanas. I Europa växer den organiserade intoleransen och många tvivlar på demokratins förmåga att leverera. I Sverige är det få som står upp för Europatanken när det blåser. Samtidigt växer Kina, om några år är det inte en demokrati som är världens största ekonomi. Bristande miljöansvar riskerar minska framtida generationers frihet. Välfärden kläms från flera håll. Och så kan man fortsätta.

Bertil Ohlin är en av mina politiska förebilder. Han hävdade 1950 att om "Folkpartiet med framgång (skall) verka för lösningen av framtidens stora samhällsproblem måste det behålla sin karaktär av idéparti". Jag tror han har rätt. I en tid av stora förändringar behövs idéer och visioner.

Vi kan lära mer av Ohlin. Hans breda liberalism utgick från människans frihet att växa men också individens ansvar för sitt eget liv. Han stod upp för det glömda Sverige, men tog mer än någon annan strid för att värna och vårda de välståndsbildande krafterna.

Vi bör lyssna till Ohlin. Sverige har alla chanser att bli ett fortsatt framgångsrikt land, men då får man inte glömma att skapa goda villkor för de människor som skapar välstånd.